Efter mycket om och men har matte äntligen bestämt sig: vi blir kvar här uppe. Efter mycket om och men bor vi nu i Hybo, en liten by 6 kilometer från Ljusdal. Själv hade jag gärna flyttat tillbaka till Lilly, världens bästa lekkompis. Är lite sur på matte för vem ska jag nu leka med när min Lilly inte finns tillgänglig :(

Annars har vi äntligen kommit oss tillbaka till våra dagliga rutiner, dvs. långpromenaderna. Det finns hur många smultronställen som helst här, säger matte (efter att ha sett på Google Earth) och vi har besökt två av dem hittills.

Vi började i onsdags med Edänge-forsen, ett riktigt underbart område. Vi gick över en liten hängbro och hamnade på en ö, en helt underbar liten oas i Ljusnan. Eftersom vargen inte befinner sig just i detta område så fick jag till och med springa fritt. Oj, vad jag sprang :)

Matte tyckte det var lite för kallt så hon lurade upp mig ur vattnet. Det tyckte inte jag vilket jag skulle bekräfta för henne tur nummer 2 :)

Tur nummer två gick till en början samma väg som tidigare men nu hade matte spanat in en sjö vi skulle besöka. På vägen pratade vi med en man som bodde bredvid där vi varit tidigare. Han berättade att det var ett rikt djurliv i området vi funnit (det är ett naturreservat). Han nämnde rådjur, räv, utter, bäver och – till mattes fasa – lo-djur! Jäklars tänkte jag, nu är det slut med att springa okopplat :( Men, till min stora förvåning släppte hon mig i alla fall (hmmm?).

Vi gick in på en avtagsväg och helt plötsligt låg den där, en liten fin sjö med en massa änder. Gissa om jag blev glad och fick fart i benen :) Jag sprang ifrån matte, satte kork i öronen och tog ett skutt ut i sjön. Simmade med världens fart, dem dumma änderna låg kvar o glodde på mig. Ni ska nog få se bara jag får tag på er, tänkte jag. Ligg kvar ni dummingar, för här kommer Salle!

Tror ni inte dem låg kvar? Dem andra flög sin kos men dessa fortsatte stirra dumt på mig. Är ni både blinda och döva, tänkte jag till min förtjusning. Jag hann fram och tog ett rejält grepp om den första – av totalt fyra plast-änder – som låg där! Jäklars vad lurad jag blev :(

Lite skamsen simmade jag in mot land och mot matte som stod o kallade (skrek skulle jag kanske skriva). När jag kom fram till henne sade jag bara:

- Nej matte, vattnet är inte så kallt ;)

Tack o lov fanns godis-stenar även i detta område ;) och tack o lov att matte inte skrattade högt åt mig (jodå, jag såg att det ryckte i mungipan hennes ;)

Häromdagen fick jag mig ännu en överraskning. Emelie – hon som har min kompis Lego – kom och hälsade på :)

Hon kliar så gott att jag knappt kunde slita mig :) Dessutom lovade hon att jag skulle få träffa Lego om några veckor. – Undrar hur det kommer att gå, undrar matte? Lillen har ju för sjutton blivit dubbelt så hög som dig? – Lugn matte, sade jag. Lillen är och kommer att förbli Lillen. Med min pondus kommer han att hålla sig på mattan! – Hmmm, hörde jag matte mumla, din matta till päls menar du…. Ja, vi får väl se, vi får väl se….

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X